ångest
jag har märkt att jag har blivit väldigt trött på allt, på att varje dag är densamma som nästa..och nästa..och nästa.
På vardagarna går jag i skolan, kommer hem,äter,sover,äter middag,duschar,datan,sover.. osv. dag efter dag. På helgerna är jag med kompisar på fredagen,kommer hem på lördagen,dansar på söndagen sedan är det skola igen och allt börjar om. Jag känner mig instängd i livet, jag vill uppleva saker och inte slösa mitt liv på att göra samma saker om och om igen. Jag vill känna mig inspirerad, känna mig livfull och allmänt glad. Det är inte så att jag inte gillar att vara med mina vänner, faktum är att det är dem och min familj som jag vill vara med, jag vill inte känna att jag måste något, jag vill gå min egna väg i mina skor. ''God made shoes to fit you, So put'em on and wear'em.'' Jag saknar att känna mig upplyst, kollar mig i spegeln och undrar hur det står till om tio år. Vem är jag igentligen? 14 år och uttråkad av ''livet''. Nej jag känner mig inte nere jag känner mig bara somsagt uttråkad, riktigt uttråkad. Jag är iallafall glad att jag har mina tjejkompisar och jag vet vilka dem är. Det är Erica,Julia,Anna,Linn,Linnea och Amanda. Dem vet jag vart jag har och jag litar på dem.
Erica lyser upp mina dagar och ger mig självförtroende, hon är detdär lilla extra som skickar sms där hon tackar för att jag finns och säger hur mycket hon älskar mig. En sådan vän ska man aldrig släppa, jag släppte henne en gång och tänker aldrig mer göra om det och gå igenom det igen. Hon är det man kallar äkta. Jag tackar Gud för att han givit mig mina vänner och folk som bryr sig om mig för den jag är. Jag är somsagt uttråkad och vill ta vara på den tid i livet som jag har, vem vet kanske man bara lever en gång då vill jag ta åt mig av vad livet har att erbjuda, vill inte vara instängd, det är allt.
På vardagarna går jag i skolan, kommer hem,äter,sover,äter middag,duschar,datan,sover.. osv. dag efter dag. På helgerna är jag med kompisar på fredagen,kommer hem på lördagen,dansar på söndagen sedan är det skola igen och allt börjar om. Jag känner mig instängd i livet, jag vill uppleva saker och inte slösa mitt liv på att göra samma saker om och om igen. Jag vill känna mig inspirerad, känna mig livfull och allmänt glad. Det är inte så att jag inte gillar att vara med mina vänner, faktum är att det är dem och min familj som jag vill vara med, jag vill inte känna att jag måste något, jag vill gå min egna väg i mina skor. ''God made shoes to fit you, So put'em on and wear'em.'' Jag saknar att känna mig upplyst, kollar mig i spegeln och undrar hur det står till om tio år. Vem är jag igentligen? 14 år och uttråkad av ''livet''. Nej jag känner mig inte nere jag känner mig bara somsagt uttråkad, riktigt uttråkad. Jag är iallafall glad att jag har mina tjejkompisar och jag vet vilka dem är. Det är Erica,Julia,Anna,Linn,Linnea och Amanda. Dem vet jag vart jag har och jag litar på dem.
Erica lyser upp mina dagar och ger mig självförtroende, hon är detdär lilla extra som skickar sms där hon tackar för att jag finns och säger hur mycket hon älskar mig. En sådan vän ska man aldrig släppa, jag släppte henne en gång och tänker aldrig mer göra om det och gå igenom det igen. Hon är det man kallar äkta. Jag tackar Gud för att han givit mig mina vänner och folk som bryr sig om mig för den jag är. Jag är somsagt uttråkad och vill ta vara på den tid i livet som jag har, vem vet kanske man bara lever en gång då vill jag ta åt mig av vad livet har att erbjuda, vill inte vara instängd, det är allt.
Kommentarer
Trackback
